Om två veckor så har jag precis avslutat den här dansterminens dansuppvisning. Jag längtar, men ändå inte.

Ska som vanligt bli fett kul o se alla mina underbara dansa, o se mina koreografier på riktigt komma till liv.
Men samtidigt så vill jag det inte, för jag vill inte att ännu en underbar danstermin ska ta slut. Vill ju fortsätta hela sommaren. Jag vet att jag kan glida till danssalen när jag vill. Men det blir aldrig samma sak liksom. Att räkna in mig själv, att inte få gorma lite om att göra saker större. Eller att bara få må bra om kvällarna för att de har gjort dagen så fruktansvärt mycket bättre.

Men som sagt, kommer stå där vid sidan av scenen, stolt som alltid. Kanske fäller en tår. 
Dagen kommer att vara underbar, och jag kommer vara gladare än någonsin. Som alltid när det är show :'D

Slog precis på Petters låt Längesen ft Veronica Maggio.

Varje gång jag hör den låten så skänker jag en tanke till min finaste Ella.
Allra mest runt den här månaden o den kommande. 
Idag fyller, nej förlåt, skulle du ha fyllt sju.
Sorgen i mitt hjärta kommer aldrig att försvinna. Inte hålet du lämnade heller.

Snart har det gått 3 år sen du försvann. De 3 längsta i hela mitt liv. 
Hur fan har jag klarat mig utan dig? Alla de stunder jag saknar dig som mest. Jag vet att du finns med mig varje steg jag tar och vakar över mig när ingen annan gör det. 
Jag vet att du hör mig varje gång jag pratar med dig, men jag saknar att du ska sitta här brevid mig när jag gör det. För jag behöver dig. Hos mig. Inte i himlen vakandes över mig. 

Jag vill ha någon som kommer in till mig kl. 3 på natten bara för att kolla om jag faktiskt är i mitt rum. Jag vill ha någon som tittar konstigt på mig när jag öppnar dörren o det regnar ute. Jag vill ha någon att prata med som alltid lyssnar på mig, som lägger huvudet på sned o tittar på mig förståendes. Någon som kan hålla alla mina hemligheter. Någon som inte dömer mig för allt jag gör. Någon som inte blir arg när jag säger fel saker. Jag behöver dig.

Min soulmate, mitt allt. Jag kan inte förstå hur jag inte redan då förstod hur mycket du faktiskt betydde för mig, och fortfarande gör. Jag kommer aldrig hitta någon som är så lik mig själv som du var. Morgontrött, lat, men ändå sprallig, bitchig mot folk man inte gillar, alltid på sin vakt, och finns där för de som verkligen behöver en.
Men nu när jag behöver dig som mest är du inte här. Om jag ändå kunde få hit dig.

Tårarna rinner som vanligt ner för mina kinder, och jag tittar på bilder på dig. Hur kunde det bli såhär?Jag vet att änglar hör hemma i himlen, men inte du. 

Jag skulle kunna skriva i all oändlighet om varför jag behöver dig här och hur mycket jag saknar dig. Men inte kommer det hjälpa till o få dig tillbaka. Även om jag önskar att det gick.

Ella, min älskade Bella. Jag saknar dig, o älskar dig otroligt mycket.
Jag hoppas du får en underbar födelsedag, med pannkakstårta, grädde och det obligatoriska strösslet. För det är du värd. Sen hoppas jag också att du får en mysig skogspromenad och att du får köra lite Agility. För då vet jag att du är glad. Men jag vill också att du på ditt rosa moln tittar ner på mig o ger mig ett tecken på att du har fått det. Så jag vet att du har det bra. 

Ilifo's Emma "Ella" 
2005/05/17-2009/06/17



I miss U hun'

Som ni vet så skrev jag ju asförbannad o ledsen om viktgrejen. Men jag kan helt ärligt säga att jag har världens bästa jobb. 
Nu ska en av killarna som jobbar som PT hjälpa mig. Han ska skriva upp saker att tänka på och typ göra ett tränings o kostschema till mig. Guldvärd är han!
Men en sak är säker, jag måste börja äta mer. FML. Jag hatar att äta. O jag hatar mat. Fuck. Aja. Jag måste. 
Linda, ser du det här?! Jag ska ta tag i mitt ätande. Har lovat honom att äta 5 gånger om dagen.

Men efter han förklarat varför så lät det ju faktiskt logiskt. 
Så nu jävlar. Jag är faktiskt riktigt taggad.
Imorgon blir det gymmet igen. För koreografera en del med Jossan o Teresia sen blir det gymmmaaaaa.
Sen hem o äta! :D haha.

Kilon ska bort. Centimetrar ska bort. FETT ska bort. 

Btw, den sockerberoende tjejen har inte druckit läsk eller rört något i godisväg på hela dagen. *stolt* :D

Nu jävlar kör vi! :D

Sitter här i min säng. Halv deprimerad o förbannad. 
Kom för en timme sen hem från gymmet eller jobbet eller dansen, kalla det vad ni vill.

Gymdelen startade iaf en Summer Challenge idag för sina medlemmar, om vem som kan förlora mest fett procentuellt. Så var tvungen att väga mig, o även få reda på mitt BMI o grejer. En sak kunde konstateras. Jag är tjock som en flodhäst. O dom är fan inte små.
Säg inte emot mig. 
Men aa, har nu 5 veckor på mig att se vad som kan hända.
Ska imorgon få hjälp av en av Flex PT med mina kostvanor, dom som redan är så bra, eller?!

Jag är otroligt arg o besviken på mig själv. Hur fan kunde jag hamna här?!
En sak är säker, godiset är det slut med. Från och med igår. 
Men det är ju glassäsong nu?
NEJ ANGELICA! DET ÄR DET INTE ALLS!
Fuck..

O jag är hungrig nu. Vill äta. Får inte äta. Vill äta. Får inte.

Hörru flodhästen, det är frukost snart!

Så. Jävla. Bra.

Aha, åh så dog min baby igår. Fuck. Min älskade dator. 
Efter 5 trogna år så ville den inte längre.
Det värsta är nog att jag har allt där. All min musik. Alla mina bilder, dvs de få jag tar.
Mina gamla skolarbeten. Allt. Fuck. Vill gråta en liten skvätt faktiskt.

Så idag fick det bli en ny. Den här är mycket större, och verkar just nu i alla fall väldigt bra. Men det var ju inte riktigt vad jag hade tänkt att lägga pengar på.
Surfplatta.
Bil. 
Flytta.
Så mycket annat o viktigare att lägga pengarna på.

Fick dock låna utav mina underbara föräldrar just nu, så att jag slapp vara luspank ett tag. Så bäst de är!

Kanske man kan börja blogga igen då, ordentligt, när man faktiskt har en dator som är riktigt nice att skriva på.

Nu ska jag försöka lösa det lilla problemet med hur jag ska komma ihåg vad det var för musik jag hade på den förra datorn, ihop med att kunna lägga tillbaka en del här. 80 låtar på datorn </3

Pussar

Sådär ja!



Dock ser min rumpa ofantligt stor ut.. Bilden ursäkta mig, men det där tar jag som en förolämpning. Vet att den är stor, men inte SÅDÄR stor :o Eller, är det kanske den vita tröjan som gör det? :o

Alltså är jag typ den enda som överrensar min jäkla inkorg på mejlen. Har som mest 5 mejl där, alltid. Rensar den hela tiden. Klarar inte av att det står att de finns olästa mejl. Det bara rycker i fingrarna. Samma sak gäller FB o blogg med mera. Blinkande grejer som tyder på att något väntar. Visst det är ju kul att någon hör av sig, men sluta stör mig i mitt arbete. The fuzz?
Den röda pluppen på Fb, kul du vill något, men jag måste veta direkt.
Hatar även de små sifforna brevid alla applikationer. Bort ska de. Det ska vara tomt. Jag vill ha koll på vad som händer och sker. Helst innan det har hänt. Det kanske är något viktigt ju???

Det roliga är att jag helst skulle rensa alla andras också. Skäller o gormar på alla så fort jag ser att någon har massa blinkande ikoner, pluppar på Fb, eller massa olästa mejl. Ska det vara så svårt o trycka bort dom. Det är störande. O fult.

/ Tjejen som bara ville påpeka något onödigt...

Jag är så taggad. På livet. På att dansa. På allt. 

Jag kan ärligt säga att jag funderat ett tag på att kanske lägga ner att undervisa. Att sluta med det helt. Det känns ibland som att det inte är värt det. Och som vanligt så nedvärderar jag mig själv o tycker att jag inte gör det bra. För jag vet ju att mina elever kan få det SÅ mycket bättre med någon annan. Någon som gör det bättre. 
Mina koreografier är inte de bästa heller, de är okej. Inte mer.
Fast som vanligt så är ju det bara mina åsikter.

Jag kan inte riktigt ta åt mig vad andra säger. Jag får höra att jag bra, att mina koreografier är tunga, att jag är rolig, att mina lektioner är roliga. Men jag kan inte riktigt suga åt mig av allt det. 

Men efter varje lektion jag har haft så förstår jag varför jag gör det jag gör. Den där känslan av att ha lärt någon något nytt. Eller att se en elev förstå. Eller bara att se massa underbara elever stå och dansa sönder mina koreografier. De får dem att leva. Att bli till det som jag drömmer om. Att se dem lämna danssalen nöjda, det är vad som spelar roll. Det är vad som får mig att fortsätta. 

Jag ljuger verkligen inte när jag säger att det här är vad som får mig att orka fortsätta med allt som är jobbigt. Att det här är vad som får mig att le. 

Att mina danselever dessutom tyr sig till mig i annat, o pratar med mig när de inte mår bra eller har problem. Det gör mig bara glad också. För det tyder ju på att de litar på mig. O den känslan är obeskrivlig. Jag har verkligen inte ord. Människor som inte gör det jag gör, kommer aldrig att förstå.

I mina ögon så är de inte bara en bunt elever, de är så mycket mer. De har blivit en del av mig. En del av mitt liv. Jag kan offra alla kvällar i veckan för det här. Så länge jag glädjs åt det, o kan få andra att le. 

That feeling I can't describe..

Mitt liv försvann. 
I ett hav av jobb. 
Bloggar i helgen.
Om jag inte drunknat totalt.
Eller sover hela tiden för att komma ikapp i sömnen. 

Puss!

Jag är så glad. Så lycklig. Så nöjd med allt. Lever som jag vill just nu.
Allt är inte perfekt. Men det ska det inte heller vara. Men jag är nöjd.

Har 2 jobb jag gillar. Har fina vänner. Även om jag inte träffar dem så ofta. Jag har världens finaste familj. Mina underbara hundar, även om jag säger att jag hatar dom ibland, så älskar jag dom. 

Att jobba kvällar är för många ett otroligt stort problem. Klart att jag inte alla dagar tycker att det är så kul att inte kunna hänga med en kompis för att man ska jobba. Fast när jag väl står där i danssalen o tittar på mina danselever så är det så jävla värt det. Den glädjen o kärleken. Jag kan inte beskriva det. Jag står ju bara o hoppar o är glad. Vill typ försvinna ut genom taket för att de är så bra. 
Jag mår så bra när jag ser dom dansa.

Ja, jag vet att jag tjatar om det vecka ut o vecka in. Men ni förstår nog ändå inte. Det är sån sjuk känsla.
Att jag dessutom lär dom allt, o skapar det de gör. Det har fortfarande inte fastnat. Sån bisarr känsla. Så sjukt jävla stolt. Över dom, och över mig själv. O det händer inte ofta.

Nu måste jag sova. Dock glad som vanligt.

Sitter och läser min blogg sen ett år tillbaka. Fyfan alltså.
Jag har den senaste tiden kännt att det är något som saknas. Nu när jag läser allt så börjar jag nog förstå vad. Jag saknar skolan. Något otroligt. Alla tidiga mornar. All dans. Alla lärare. Alla kompisar. Uppgifterna. Men mest av allt, känslan av att alltid varje morgon öppna dörren till världens bästa skolan. Stället där jag blev mig själv. 

Fryshuset, gjorde något med mig. Förändrade mig. Hjälpte mig att hitta mig själv. Utan Frysen vet jag ärligt inte var jag hade varit. Så många gånger som den räddat. Stället man flyr till när allt är jobbigt. Stället man alltid kände sig trygg på. Stället med all glädje.

Jag saknar det. Mer än jag nog vågar erkänna. 
Jag vill tillbaka.

Om man kan vara kär i en låt så är jag nog det nu.

Gym Class Heroes - The Fighter

Vet ni? Imorgon är det tisdag. Wiie. Jag ska få dansa. Finally.
Två veckor utan det, vet inte riktigt hur jag har klarat mig. Har inte ens hunnit förbi gymmet för att dansa som jag hade tänkt jag skulle göra. Känns som att jag har haft fullt upp hela tiden. Katastrof. For real.

Men imorgon så. Yay!

Nu måste jag bara mixa klart all musik. Oh shit pommes frites. Hur ska jag hinna klart med allt det?! Har gjort 3 stycken klara, dvs bara 4 kvar. Damn it. Hur ska jag hinna?!
Sen börjar planeringarna kring uppvisningen verkligen ta fart.
3 Juni, Nacka Aulan. Be There or Be Square.

Har två grupper som är med i alla 4 showerna med start klockan 10.00.
Sen har jag väldigt många grupper i den första showen och någon enstaka i den sista. När jag tittar på pappret blir jag bara förvirrad. Känns som att mitt namn står överallt. Haha. Fast det är väl så det blir när man har 7 dansgrupper i veckan. But, I love it :')

Nää nu ska jag sätta igång och bli klar med en mix till. Hur trött jag än är på att mixa musik just nu.

Besos :*

jag saknar…min Ella bella bus. Jättemycket <3

jag pratar…Alltid och gärna för mycket med folk jag känner de tror att jag inte kan vara tyst. Folk som inte känner mig tror att jag inte kan prata.

jag skrattar….väldigt ofta. Är ganska lättroad.

jag tycker om….mitt jobb. Dvs, mitt dansjobb. Shit, man mår alltid bra efter det :')

jag avskyr när folk….personer som kallar mig vän, men endast uttnyttjar och sedan trampar på en som en dörrmatta.

mina närmaste vänner är….Sandra, Kim, Bella o Linda.

min första vän hette….riktiga bra vän? Sandra, den underbara tjejen som fortfarande finns i mitt liv :') 14 år snart, o fortfarande lika tajta även om vi inte ses så ofta.

kärlek är….kärlek. Det där speciella vi alla någon dag kommer få uppleva

min favoritfilm är….haha. Ni som känner mig vet att det är Honey. Ni andra vet det nu. Kan nog 90% av alla repliker i filmen, säger de gärna innan de i filmen, och sen kan jag väl de flesta danserna vid det här laget också.

när jag borstar tänderna….så går jag gärna omkring överallt samtidigt som jag gör det.

när jag lagar mat….Så lyssnar jag ofta på musik och dansar omkring i köket. Haha. Mina grannar måste tro att jag är jättekonstig.

jag är rädd för…Spindlar. Omfg. Jag dör. Ryser av bara ordet. Sen är jag rädd för att förlora de som betyder mycket för mig.

jag önskar….Att jag kunde ta mig i kragen o faktiskt gå ner de kilona jag måste för att få göra den jäkla operationen jag vill göra.

den bästa känslan är….När man står i en danssal och ser ett gäng grymma danselever dansa mina danser och de bokstavligen äger den. Glädje och kärlek.

jag vill….aldrig sluta undervisa. För det är det som ALLTID får mig att må bra.

jag är….konstig. For real. Fast det står jag för!

jag är sämst på….att ta tag i vissa saker. Typ träning, ja jag dansar, men det är inte träning på det sättet jag menar. Sen typ att ringa samtal som måste ringas.

jag kommer alltid att vara….danstokig. Dansa överallt och hela tiden. Folk tror mig inte när jag säger att jag gör det. But I do.

det finaste som finns….är bilden på min vägg som är på min Bella. Kan titta på den hur länge som helst.

i sommar….Kommer jag jobba. Sen antagligen festa och bara ta det lugnt.

sist jag grät var….För någon dag sen när jag var arg.

jag kan….Dansa! Och undervisa dans.

min mobiltelefon är….Min älskade Samsung Galaxy S2, min telebobo!

när jag vaknar på morgonen….så är det antagligen förtidigt att gå upp. Tillåt mig att somna om. Måste jag verkligen gå upp? Då är det inte med vilja.

innan jag somnar….Så sätter jag på musik på något sätt.

just nu håller jag på att….somna, märker att jag är fett trött.

med mitt utseende är jag mest nöjd med….mitt hår. Omg. Jag älskar verkligen mitt hår.

idag har jag….Sovit, sovit, smsat, suttit vid datan, lånat min gammelmormors lägenhet, tittat på tv o juste, ätit lite :)

på gymnasiet….gick jag på Fryshuset, Estet-Dans. De bästa 3 åren i mitt liv. Utan tvekan. Helvete vad jag saknar det.

jag vill verkligen….att det ska bli tisdag nu så jag kan få dansa!